willoughbyforcongress.com

Hur i hela friden (jag gillar sådana gamla pryda uttryck) gör man för att öka sin fettförbränning. Jag har läst att man ska sjukliga mängder fet mat vissa dagar och sen mat med mycket kolhydrater andra dagar för att följa upp med mycket fibrer och proteiner. Det finns så många olika varianter att det är milt sagt förvirrande. Han den där gubben som uppfann Atkinsdieten (som troligtvis hette Atkins) han dog ju själv för några år sedan, smällfet var han dessutom. Så den metoden litar jag inte en sekund på. Hela den här grejen med att man ska äta mer fett för att bli smalare är ju rent absurd det är ju klart att det inte funkar. Man blir sjuk i längden ifall man bara trycker sig svål och annat slemmigt fett. Nä inget sånt för min del, den saken klar. Jag tror på träning, lagom stora portioner av helt vanlig mat och kanske något tillskott, någon jos som skyndar på min fettförbränning eller något i den stilen, jo det borde väl funka tycker man.

Hela min tillvaro håller på att falla samman, så känns det i varje fall för tillfället. Egentligen skulle det inte behöva vara så här. Jag har förmodligen mig själv helt och hållet, mycket talar för det i varje fall. Om jag bara hade gjort si eller så hade inget av de här problemen uppstått. Men så ska man inte behöva resonera, folk som har blivit misshandlade eller våldtagna brukar ju göra fast det naturligtvis inte är deras fel på något vis. Jag tycker på sätt och vis att det här är samma sak. Jag råkar dagligen utför en massa svårigheter som inte kommer sig av att jag är skyldig till någonting utan är på grund av att person jag känner har agerat ytterst själviskt och elakt. Min del i det hela, i varje fall initialt, är att jag kanske kunde hindrat eller åtminstone lindrat de här problemen ifall jag varit lite mindre tillåtande och sagt ifrån något mer bestämt. Men det gjorde jag inte. Jag valde istället att blunda och tänkte att det hela kanske kunde lösa sig själv. Men vissa saker löser sig inte själv, har man en sjukdom som exempelvis nedsatt syn på grund av en skada eller förändring i gula fläcken måste man göra någonting åt saken snabbt. Det löste sig inte av sig självt den här gången heller och nu står jag här upp till halsen i helvetiska kval och akuta bekymmer som hotar att dränka mig.

Sanningen som koncept intresserar mig. Folk vet saker. Det går runt med en massa kunskap som de tror är exakt. Den enda sanningen i viss fråga. Men jag tror inte på det där. Det finns ingen absolut sanning. Det finns heller inga högre värden. Jag har trott på saker förr i världen. Intensivt och passionerat men som med allt annat tar sådana romanser slut. För mig existerar inte längre något av värde. Mitt medvetande har på något sätt kortslutits. Alla normala funktioner är döda. Däremot tror jag att vissa nya som normala människor inte har på något sätt har uppstått. Jag vet inte vad riktigt än, jag har ännu inte testat mina förmågor fullt ut men den dagen kommer. Kanske har jag numer andra behov än de jag hade i mitt tidigare liv. Kanske behöver jag dricka blod, kanske behöver jag läsa forskningsrapporter om klimakteriet. Jag vet inte. Det ger väl med sig snart antar jag.

Jo, jag är nog innehavare av ett rekorduselt immunförsvar. Jag får nämligen allting, på en gång. De behöver bara säga svininfluensa på teve så har jag det inom ett dygn. Just nu lider jag av en förhållandevis harmlös (i sammanhanget) åkomma, fast den är ytterst jobbig, nämligen urinvägsinfektion. Det har jag ganska ofta, alltför ofta vågar jag påstå. Man ska inte behöva gå omkring så här flera veckor om året. Jag får aldrig någon lindrig variant heller utan känns på fullast allvar som jag kissar saltsyra varje gång. Fast det någon slags av vaccin skulle jag utan att blinka betala en årslön eller två för det. Vaccin är märkligt förresten, det finns tydligen massor av läkare som hävdar att vaccin över huvud taget inte fungerar utan att de snarare gör mer sannolikt att man drabbas av sjukdomen man ska vara skyddad mot. På helt allvar alltså så tror en stor andel av läkarkåren inte att vaccin fungerar alls. Hur kan det vara så?

Jag är orolig för samtiden, för mig själv, för de jag tycker, för alla jag aldrig har träffat ja även för de jag inte tycker om. En blivande partiledare och medlem av regeringen förespråkar på fullt allvar det bisarra och vansinniga konceptet plattskatt, beundrar mördaren fascisten och hataren av samhällets svaga Margret Thatcher och anser att den skogstokiga (och lyckligtvis avlidna) extremisten Ayn Rand är en av 1900-talets största tänkare och personlig inspirationskälla. För den som inte vet var Ayn Rand en rysk-amerikansk för fattare som torgförde tankar som kanske bäst kan liknas mellan en mix av sektledaren Ron L. Hubbards verk och Josef Goebbels propaganda I Rands värld finns ingen plats för de svaga, de får lämna plats och gärna dö ut till förmån för starka företagsledare och andra rika och starka som av en eller annan anledning vägrar betala skatt. Det hade inte varit det minsta mer uppseendeväckande och chockerande ifall samma partiledare hade hållit Mein Kampf som tidernas största filosofiska verk och en ledstjärna för hela partiet. Märkligt, hoppas de får någon sjukdom som orsakar benskörhet som straff eller något.